Ville är ganska stor nu
Den 10'e maj så fyllde vår kära hund 1 år. Så nu är Ville stoooor! Vi firade med att komma hem från Stockholm och gosa extra mycket.
Hittils har Ville fyllt vår vardag med masa bus gos och en hel del huvudbry. För påhittig och hungrig är han! Han är pigg, glad och helt otroligt snäll. Våra framgångar inom lydnad och jaktträning har varit relativt små, för det har visat sig att Ville kan vara lite glömsk. Och har har dessutom ett krävande jobb med att hålla reda på en flock med rådjur,älgar och vår katt så han har inte alltid tid med fjantig träning. Men han har visat sig vara en riktig klippa i vardagen! Bättre barnvakt kan man få leta efter, det är helt otrligt vad kul han och Folke har tillsammans. Underbara rara goa hund, han är så otroligt fin med vår son. Han är dessutom otroligt lättsam att ha med sig på alla möjliga/omöjliga tillställningar. Han viftar på svansen och hälsar glatt på allt och alla. Han har verkligen fått se sig om i kommunen. Och för mig som tidigare hade en hund med enorm rädsla för frammande människor är detta en väldigt härlig upplevelse. Att kunna traska runt överallt med en glad hund som älskar livet och allt som hör till. Sen är det ganska skönt att ha en stor hund vid sin sida då man är ensam pga jobbande sambo. Ville säger till lite lagom om det kommer någon, och han kan låta ganska respektingivande. Sen i höstas är det ingen okänd som ryckt upp dörren, eftersom Ville tar i med basrösten då de kliver upp på bron. Skönt att kunna välja själv ifall man vill öpnna dörren eller inte. Ser fram emot en sommar med lite mer lydnads träning och att bara få umgås med en underbar vän!
Ville på Uteliv & Äventyrsmässan förra helgen. Här hade han precis spanat in en snygg labbetjej!
Han e så fin
Store lille Ville! Han är alldeles så som en labbekille i hans ålder ska vara - glad, positiv, nyfiken och energisk. Minnet kommer tillbaka ska du se, hormonerna måste bara få flyga färdigt i kroppen först. Under den tiden tror jag att hjärncellerna jobbar skift, en i taget... ;o)
En hjärncell i taget, förklarar ju en hel del!